54. Det är med hjälp av läran som vi förstår Ordet, men dessutom gör den så att det liksom lyser. Det beror på att Ordet utan lära inte går att förstå och i så fall skulle vara som en ljusstake som saknar ljus. Det har förklarats tidigare. Med läran däremot går det att förstå Ordet och det är då som en ljusstake med ett tänt ljus. Vi ser då mer än vi såg tidigare, och vi förstår det som vi inte förstod tidigare. Det som verkar oklart och motstridigt ser inte läsaren och hoppar därför över det, eller ser det men förklarar det så att det passar med läran. Erfarenheten inom den kristna världen vittnar om, att det är ur lärans perspektiv som Ordet betraktas och också förklaras. För det är ju så att alla protestanter betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. På samma sätt är det med dem som hör till påvekyrkan, som betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. Ja faktiskt så gör judarna samma sak - betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. Detta innebär att man ser det som är falskt från en falsk lära och det som är sant från en sann lära. Slutsatsen av detta är att en sann lära är som ljus i mörker eller som en vägskylt på vägarna. Men det är inte bara så att läran ska hämtas ur Ordets bokstavsmening, utan den ska också bekräftas av den. Det är nämligen så, att om den inte bekräftas av bokstavsmeningen, så skulle lärans sanna se ut som att den bara skulle innehålla människans egen intelligens och inte Herrens Gudomliga vishet. Då skulle läran vara som ett hus som svävade i luften utan att stå på marken och skulle därför inte ha någon grund.

101. FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT

Av det som finns berättat i Moseböckerna kan vi vara säkra på, att innan det Ord som förmedlades till det israelitiska folket genom Moses och profeterna fanns, var dyrkan med djuroffer väl känd och också att det uttalades profetior från Jehovahs mun.

Att dyrkan med djuroffer var väl känd framgår av följande:

Det befalldes att Israels söner skulle bryta ner hedningarnas altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras lundar. 2 Mosebok 34:13; 5 Mosebok 7:5; 12:3

I Sittim började Israel bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa bjöd in folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och bugade sig inför deras gudar. Och framför allt fäste sig Israel vid Baal-Peor; och av den anledningen upptändes Jehovahs vrede mot Israel. 4 Mosebok 25:1-3

Och Bileam, som var från Syrien, lät bygga altare och offrade oxar och boskap. 4 Mosebok 22:40; 23:1, 2, 14, 29, 30

[2] Att profetior från Jehovahs mun uttalades står klart av Bileams profetior i 4 Mosebok 23:7-10, 18-24; 24:3-9, 16-24.

Han profeterade också om Herren att en stjärna skulle stiga upp ur Jakob och en spira ur Israel. 4 Mosebok 24:7

Han profeterade från Jehovahs mun. 4 Mosebok 22:13, 18; 23:3, 5, 8, 16, 26; 24:1, 13

Detta gör det klart, att det hos hedningarna fanns en gudsdyrkan som liknade den av Moses instiftade dyrkan som fanns hos det israelitiska folket.

[3] Att en sådan dyrkan också fanns före Abrams tid lyser igenom i orden i 5 Mosebok 32:7,8, men framgår ännu tydligare av att Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin och välsignade Abram, och att Abram gav honom tionde av allt, 1 Mosebok 14:18-20, och av det faktum att Melkisedek förebildade Herren, eftersom han kallades präst åt den högste Guden. 1 Mosebok 14:18 Hos David sägs det om Herren:

Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Psaltaren 110:4

Det är anledningen till att Melkisedek bar ut bröd och vin som kyrkans heliga ting, på samma sätt som de är heliga i nattvardens sakrament. Det förklarar också varför Melkisedek kunde välsigna Abram, och varför Abram gav honom tionde av allt.