45. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i.

Vi läser i Hesekiel:

Du, konung i Tyrus, Du beseglade ditt fulla mått, du var full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var alla slags ädelstenar ett täckelse för dig: rubin, topas och diamant, beryll, onyx och jaspis, safir, krysopras och smaragd, och guld. Hesekiel 28:12,13

I Ordet betecknar Tyrus insikter om det sanna och det goda, konung kyrkans sanningar, Edens lustgård, visdom och förståndighet från Ordet. Ädelstenarna betecknar sanningar som lyser av det goda, och dessa finns i Ordets bokstavsmening. Och eftersom det är dessa som avses med stenarna, så sägs det att de är ett täckelse för honom. Av ett tidigare avsnitt -#33 - framgår det att bokstavsmeningen fungerar som ett täckelse för Ordets inre delar.

60. Det är raka motsatsen för dem som läser Ordet utifrån en falsk religions lära. Än värre är det för dem som bekräftar denna lära med hjälp av Ordet för sin egen äras skull eller för världslig rikedoms skull. För dem är Ordets sanna liksom i nattlig skugga och det falska liksom i dagsljus. De läser det sanna men ser det inte, och om de ser en skymt av det, så förfalskar de det. Det är om dem som Herren säger, att de har ögon utan att se, och öron utan att förstå. Matteus 13:14,15

Det är nämligen så, att ingenting förblindar människan mer än hennes egenjag och bekräftandet av det som är falskt. Människans egenjag är kärlek till sig själv, av vilket följer högmod över den egna intelligensen. Bekräftande av det som är falskt är som mörker som ger sig ut för att vara ljus. Ljuset hos dessa är enbart ett naturligt ljus, och deras syn är som någon som ser spöken bland skuggorna.