3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.

71. När det gäller Ordet i himlen, så är det skrivet i en andlig stil som helt och hållet skiljer sig från stilen i vår naturliga värld. Den andliga stilen består uteslutande av bokstäver som var och en bär på en mening. Det finns också punkter ¹ som intensifierar innebörden. Bokstäverna som änglarna i det andliga riket har liknar de tryckbokstäver som vi har i vår värld. Bokstäverna, som änglarna i det himmelska riket har, och som var och en också bär på en fullödig mening, liknar de allra äldsta hebreiska bokstäverna som är böjda på olika sätt och som har punkter och tecken över och inuti i sig.

[2] Eftersom deras skrivsätt är på det sättet, så framträder i det Ord som de har inte alls några namn på personer eller platser som finns i Ordet hos oss. Istället för namnen finns de företeelser som namnen betecknar. Så till exempel har de i stället för Moses det historiska Ordet, och i stället för Elia det profetiska Ordet. Abraham, Isak och Jakob är Herren med avseende på det Gudomliga och det Gudomligt Mänskliga. Aaron är prästämbetet, och David är kungaämbetet. I stället för namnen på Jakobs tolv söner, eller Israels stammar, har de olika saker om himlen och kyrkan. Det är samma sak med namnen på Herrens tolv lärjungar. Istället för Sion och Jerusalem har de kyrkan med avseende på Ordet och läran ur Ordet. För Kanaans land har de själva kyrkan. För landets städer på bägge sidor om Jordan har de olika saker om kyrkan och dess lära. Det är på samma sätt för allt annat. Det är också på samma sätt med siffrorna. Det finns inte några sådana i Ordet i himlen, utan i stället har Ordet där de saker som motsvaras av siffrorna i Ordet hos oss. Av detta kan vi se, att Ordet som finns i himlen är ett Ord som står i motsvarighet till Ordet hos oss, och att de på så sätt utgör ett, ty motsvarigheterna gör dem till ett.

Footnotes: