23. Avgudadyrkan hos hedningarnas i gångna tider hade sina rötter i motsvarighetsläran. Orsaken är den, att allt som förekommer på jorden utgör motsvarigheter, ja, inte bara träd utan också kreatur och fåglar av alla de slag, och fiskar och annat. De som i äldsta tider använde motsvarighetsläran gjorde bilder åt sig som motsvarade himmelska företeelser, och de gladde sig åt dessa eftersom de betecknade sådana saker som fanns i himlen och därmed i kyrkan. Därför ställde de upp dessa både i sina tempel och i sina hem, men de var inte avsedda att tillbedjas utan fungerade som en påminnelse om det himmelska som de betecknade. Således fanns det i Egypten och på andra ställen framställningar av kalvar, oxar, ormar och dessutom pojkar, åldringar och jungfrur. Anledningen till detta var att kalvar och oxar betecknade den naturliga människans böjelser och dygder, och ormar den sinnesinriktade människans slughet, pojkar oskuld och människokärlek, och jungfrur böjelsen för det sanna och så vidare.
När motsvarighetsläran hade blivit utplånad hände följande. Eftersom de forngamla hade lämnat efter sig bilder och avgudabilder i och runt sina tempel, började de efterföljande släktena dyrka dem som om de var heliga, ja, till slut som gudomliga.
[2] Liknande saker hände bland andra folkslag som till exempel med filistéernas Dagon i Asdod - se 1 Samuelsboken 5:1-12. Dagons överdel var som en människa och underdelen som en fisk. Bilden var så konstruerad eftersom människa betecknar förståndighet och fisk kunskaper, och tillsammans utgör de ett. Det är bakgrunden till att de forngamla hade sin gudsdyrkan i trädgårdar och lundar i överensstämmelse med de olika sorters träd som växte där, och dessutom på berg och kullar. Det är nämligen så att trädgårdar och lundar hos dem betecknade vishet och förståndighet och varje trädsort någon aspekt av detta som till exempel att oliv är kärlekens goda, vinranka det sanna från detta goda, ceder det goda och sanna på det förnuftsmässiga planet, och berg betecknar den högsta himlen och kullar himlen under den.
[3] Att motsvarighetsläran levde kvar hos flera folkslag i österlandet ända fram till Herrens ankomst kan vi se av det faktum, att vise män från Österlandet kom till Herren efter att han hade fötts. Det var därför som en stjärna gick före dem och som de förde med sig gåvor, guld, rökelse och myrra, Matteus 2:1-2, 9-11. Förklaringen är att stjärnan som gick före dem betecknade kunskaper från himlen, guld det himmelskt goda, rökelse det andligt goda och myrra det naturligt goda, och av dessa tre består all gudsdyrkan.
[4] Fast även om motsvarighetsläran i sig var helt avdöd hos det israelitiska och judiska folket, så bestod fortfarande deras gudstjänstbruk, alla deras domar och stadgar som Moses hade gett dem, och allting i Ordet uteslutande av motsvarigheter. Orsaken till detta var att de i hjärtat var avgudadyrkare och inte ens ville veta, att det i deras gudsdyrkan fanns sådant som betecknade himmelska och andliga företeelser. De ville nämligen att allt detta skulle vara heligt av sig självt och vara till för dem själva. Så om därför något himmelskt och andligt skulle ha uppenbarats för dem, skulle de inte bara ha avfärdat sådana saker utan också ha vanhelgat dem. Det var därför som himlen var så stängd för dem, ja, så stängd att de knappt visste att ett evigt liv existerade. Att det var så framgår tydligt av det faktum att de inte erkände Herren, trots att allting i den Heliga skrift profeterar om honom och förutspår hans ankomst. De avvisade honom av detta enda skäl, att han undervisade om ett himmelskt rike och inte om ett jordiskt rike, för de ville ha en Messias som skulle upphöja dem över alla andra folkslag i hela världen, och ville inte ha en Messias som skulle värna om deras eviga frälsning. Dessutom bekräftar de att Ordet inom sig inhyser många hemligheter som de kallar mystiska, men de har ingen önskan om att veta att det handlar om Herren, men de vill veta när det sägs att de handlar om guld.
