101. FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT

Av det som finns berättat i Moseböckerna kan vi vara säkra på, att innan det Ord som förmedlades till det israelitiska folket genom Moses och profeterna fanns, var dyrkan med djuroffer väl känd och också att det uttalades profetior från Jehovahs mun.

Att dyrkan med djuroffer var väl känd framgår av följande:

Det befalldes att Israels söner skulle bryta ner hedningarnas altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras lundar. 2 Mosebok 34:13; 5 Mosebok 7:5; 12:3

I Sittim började Israel bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa bjöd in folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och bugade sig inför deras gudar. Och framför allt fäste sig Israel vid Baal-Peor; och av den anledningen upptändes Jehovahs vrede mot Israel. 4 Mosebok 25:1-3

Och Bileam, som var från Syrien, lät bygga altare och offrade oxar och boskap. 4 Mosebok 22:40; 23:1, 2, 14, 29, 30

[2] Att profetior från Jehovahs mun uttalades står klart av Bileams profetior i 4 Mosebok 23:7-10, 18-24; 24:3-9, 16-24.

Han profeterade också om Herren att en stjärna skulle stiga upp ur Jakob och en spira ur Israel. 4 Mosebok 24:7

Han profeterade från Jehovahs mun. 4 Mosebok 22:13, 18; 23:3, 5, 8, 16, 26; 24:1, 13

Detta gör det klart, att det hos hedningarna fanns en gudsdyrkan som liknade den av Moses instiftade dyrkan som fanns hos det israelitiska folket.

[3] Att en sådan dyrkan också fanns före Abrams tid lyser igenom i orden i 5 Mosebok 32:7,8, men framgår ännu tydligare av att Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin och välsignade Abram, och att Abram gav honom tionde av allt, 1 Mosebok 14:18-20, och av det faktum att Melkisedek förebildade Herren, eftersom han kallades präst åt den högste Guden. 1 Mosebok 14:18 Hos David sägs det om Herren:

Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Psaltaren 110:4

Det är anledningen till att Melkisedek bar ut bröd och vin som kyrkans heliga ting, på samma sätt som de är heliga i nattvardens sakrament. Det förklarar också varför Melkisedek kunde välsigna Abram, och varför Abram gav honom tionde av allt.

43. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21

Av det är så följer av att med det Nya Jerusalem förstås den nya församlingen med hänsyn till läran, vilket har visats i Läran om Herren 62, 63. Därför kan muren och murens grundstenar inte betyda något annat än det yttre av Ordet som är bokstavsmeningen. För det är så, att det är ur den som läran kommer, och det är genom läran som församlingen blir till. Läran är alltså som en mur med sina grundstenar som innesluter och skyddar staden. Vi läser följande om det Nya Jerusalems mur och dess grundstenar i Uppenbarelseboken:

Ängeln mätte upp staden Jerusalems mur till 144 alnar, som är efter människans mått, som också är änglars. Och muren hade tolv grundstenar och alla var prydda med ädelstenar. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, den femte en sardonyx, den sjätte en karneol ¹ , den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. Uppenbarelseboken 21:17-20.

Talet 144 betecknar allt det sanna och goda i kyrkan som kommer från läran som i sin tur är tagen ur Ordets bokstavsmening, och tolv betyder samma sak. Människan betecknar ett rätt förstånd, och ängel det gudomligt sanna som leder till detta förstånd. Med måttet anges av vilket slag de är, med muren och grundstenarna Ordets bokstavsmening, och ädelstenarna det sanna och goda i Ordet i sin bestämda ordning från vilka läran kommer och från den kyrkan.

Footnotes: