62. GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA

Anledningen till att det genom Ordet uppstår förbindelse med Herren är, att Ordet uteslutande handlar om honom själv, och genom det är Herren därmed allt i alla ting som finns i Ordet, och därför kallas han "Ordet". Detta har redan visats i Läran om Herren. Att det är i bokstavsmeningen som det uppstår förbindelse beror på, att Ordet i den meningen är i sin fullhet, i sin helighet och i sin kraft, vilket tidigare har förklarats. En sådan förbindelse är inte uppenbar för människan, men den finns i böjelsen för och förnimmelsen av det sanna, alltså i människans kärlek till och tro på det Gudomligt sanna.

45. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i.

Vi läser i Hesekiel:

Du, konung i Tyrus, Du beseglade ditt fulla mått, du var full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var alla slags ädelstenar ett täckelse för dig: rubin, topas och diamant, beryll, onyx och jaspis, safir, krysopras och smaragd, och guld. Hesekiel 28:12,13

I Ordet betecknar Tyrus insikter om det sanna och det goda, konung kyrkans sanningar, Edens lustgård, visdom och förståndighet från Ordet. Ädelstenarna betecknar sanningar som lyser av det goda, och dessa finns i Ordets bokstavsmening. Och eftersom det är dessa som avses med stenarna, så sägs det att de är ett täckelse för honom. Av ett tidigare avsnitt -#33 - framgår det att bokstavsmeningen fungerar som ett täckelse för Ordets inre delar.