Vad innebär det att be Herren om förlåtelse?
Förlåter han oss alltid? Förlåter han oss automatiskt? Om han gör det, varför då be? Och vad innebär det egentligen att bli förlåten av honom?
Låt oss ta en titt på vad Bibeln säger om det.
En sak är att vi uppmanas att söka Herrens förlåtelse. Här är två exempel:
- "Sedan skall prästen bränna det på altaret, i enlighet med de offer som görs till Herren genom eld. Så skall prästen göra försoning för sin synd som han har begått, och den skall bli honom förlåten." (3 Mosebok 4:35)
- "På detta sätt, be därför .... Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta våra gäldenärer." (Matteus 6:9-12)
För det andra är det ganska tydligt att vi måste förlåta för att bli förlåtna:
- "Ty om ni förlåter människor deras skuld, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människor deras överträdelser, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser." (Matteus 6:14, 15)
- "Och hans herre blev vred och överlämnade honom åt plågoandarna tills han hade betalat allt som han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om inte var och en av er av hjärtat förlåter sin broder hans överträdelser." (Matteus 18:34, 35)
- "Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, och ni kommer att bli förlåtna." (Lukas 6:37)
För det tredje kan vi se att Herren är redo att förlåta:
- "För du, Herre, är god och redo att förlåta och rik på barmhärtighet mot alla dem som kallar på dig." (Psaltaren 86:5)
- "Därför säger jag er: Hennes synder, som är många, är förlåtna, ty hon älskade mycket. Men den som får lite förlåtet, han älskar också lite." (Lukas 7:47)
- "Och när han hade börjat göra upp räkenskaperna fördes en till honom som var skyldig honom tiotusen talenter.... Då blev tjänarens herre rörd av medlidande, släppte honom fri och efterskänkte honom skulden." (Matteus 18:24, 27)
- "Och när de hade kommit till den plats som kallas Golgata, korsfäste de honom och brottslingarna, den ene på höger sida och den andre på vänster sida. Då sade Jesus: 'Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.'" (Lukas 23:33, 34)
Här är några av den nya kyrkans läror som baseras på dessa bibelställen.
1. Herren för inte en liggare (vilket är goda nyheter för oss alla!). Se detta utdrag ur "True Christian Religion":
"Herren, som är barmhärtigheten själv, förlåter alla sina synder och håller inte ens en av dem emot en person. Ty Herren säger: 'De vet inte vad de gör' (men det betyder ändå inte att synderna är avskaffade); ty när Petrus frågade hur många gånger han skulle förlåta sin bror hans brott, om så många som sju gånger, sade Herren: 'Inte upp till sju gånger, säger jag dig, utan upp till sjuttio gånger sju gånger' (Matteus 18:21-22). Vad är det då Herren inte vill göra?" (Sanna kristna religionen 539)
2. Förlåtelse är en process. Du kan tänka på det som en loop. Det finns två steg: "Att vara villig att förlåta" och "att komma för att bli förlåten". Detta är väl beskrivet i följande avsnitt från två av Swedenborgs teologiska verk:
"Majoriteten inom kyrkan tror att syndernas förlåtelse innebär att man torkar av och tvättar bort dem, som när smuts avlägsnas med vatten, och att människor efter förlåtelsen går omkring rena och rena. Denna idé råder särskilt hos dem som tillskriver all frälsning till tron allena. Men låt det vara känt att situationen med syndernas förlåtelse är helt annorlunda än så. Eftersom Herren själv är barmhärtighet förlåter han alla deras synder. De blir dock inte förlåtna om inte personen uppriktigt ångrar sig, avstår från det onda och därefter lever ett liv i tro och barmhärtighet, och gör det till slutet av sitt liv. När detta sker får personen andligt liv från Herren, kallat nytt liv. När han sedan med detta nya liv ser på sitt tidigare livs ondska, vänder sig bort från den och avskyr den, har hans ondska för första gången blivit förlåten. För personen upprätthålls nu i sanningar och former av gott av Herren och hålls tillbaka från ondska. Detta visar vad syndernas förlåtelse är, och att den inte kan ske inom en timme eller inom ett år." (Arcana Coelestia 9014:3)
"Ett annat av vår tids misstag är att tro att när synder har blivit förlåtna är de också borttagna. .... Men när detta påstående vänds om blir det sanningen, nämligen att när synder har lagts bort är de också förlåtna. För ånger föregår förlåtelse, och utan ånger finns det ingen förlåtelse. .... Herren förlåter alla människor deras synder. Han anklagar inte och tillräknar inte. Men han kan ändå inte ta bort dessa synder annat än i enlighet med lagarna i hans gudomliga försyn." (Gudomliga försynen 280)
3. Vi behöver inte be om förlåtelse. (Vänta, vadå?) Detta är intressant. I Herrens bön, som Jesus lärde ut, ber vi om förlåtelse. Men läs detta utdrag från "True Christian Religion":
"Det finns två skyldigheter som åligger en efter självprövning: bön och bekännelse. Bönen bör vara att Herren ska ha barmhärtighet, ge kraft att motstå det onda som man har ångrat och ge lutning och tillgivenhet för att göra gott, eftersom en person utan honom inte kan göra någonting (Johannes 15:5)…. Det finns två skäl till varför man inte bör be inför Herren om syndernas förlåtelse. För det första för att synder inte utplånas utan tas bort; och detta sker när man därefter avstår från dem och påbörjar ett nytt liv. För det finns oräkneliga längtan som är knutna som ett kluster runt varje ondska; dessa kan inte tas bort på ett ögonblick, utan bara en efter en, när en person tillåter sig att bli reformerad och pånyttfödd. Det andra skälet är att Herren, som är barmhärtigheten själv, förlåter alla sina synder och inte håller en enda av dem emot en person." (Sanna kristna religionen 539)
Så vad ska vi be för? Poängen är ganska subtil. Det jag ser i stycket ovan är att vi inte behöver be om förlåtelse i sig, som en del av omvändelseprocessen, eftersom vi under den processen redan har bett om barmhärtighet och kraft att göra bättre ifrån oss. Det är dessa saker vi verkligen ber om när vi ber om förlåtelse. Att be Herren förlåta oss är att agera enligt ett sken. Det är en användbar övning, och det är därför Herren befaller det i Ordets bokstav, men den djupare sanningen är att vi aldrig har varit annat än förlåtna i Hans ögon, och huruvida vi faktiskt blir förlåtna eller inte är upp till oss, inte till Honom.
Sammanfattningsvis...
Att bli förlåten av Gud har alltid inneburit en handling från vår sida. I Gamla testamentet var människor tvungna att göra uppoffringar. I Nya testamentet överraskade Jesus människor och lärde dem att de behövde förlåta andra - många gånger. Och nu här kan vi se att vårt eget (hårda) arbete med omvändelse är vad vi också behöver göra för att sluta cirkeln.
Slutsatsen är att det finns två nivåer av Herrens förlåtelse: vår och Hans. Herren förlåter oss alltid. (När det gäller honom själv är vi aldrig oförlåtna.) Men vi blir faktiskt inte förlåtna förrän vi gör vår del av processen; det är det som gör att förlåtelsen kan flöda runt i loopen.
[Denna artikel har anpassats för användning här från en presentation i november 2023 av pastor Jared Buss].
