1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

67. Låt oss nu med ett exempel illustrera hur de andliga änglarna hämtar sin mening, och de himmelska änglarna sin, från den naturliga mening som Ordet gestaltar sig i hos människan. Som exempel använder vi fem av buden i dekalogen.

[1] Budet Du ska hedra din fader och din moder. Med fader och moder förstår människan sin fader och sin moder här på jorden, liksom alla dem som agerar i deras ställe. Hedra tänker vi på som att hålla dem i vördnad och att lyda dem. En andlig ängel däremot förstår med fader Herren och med moder kyrkan, och hedra betyder för dem att älska [dessa]. Och vidare så förstår den himmelska ängeln med fader Herrens Gudomliga kärlek, och med moder Herrens Gudomliga vishet, och med hedra att göra det goda från honom.

[2] Budet Du skall inte stjäla. Med att stjäla förstår människan att stjäla, bedra och under falskt sken tillskansa sig andras egendom. En andlig ängel förstår med stjäla att på lögnaktiga och ondskefulla sätt ta ifrån andra deras trossanningar och det goda de gör av kärlek. Den himmelska ängeln däremot förstår med stjäla att till sig själv tillskriva allt det som tillhör Herren, och att hävda att Herrens rättfärdighet och förtjänst är ens egen.

[3] Budet att inte begå äktenskapsbrott. Med äktenskapsbrott förstår människan att begå äktenskapsbrott, bedriva otukt, utföra obscena handlingar, tala liderligt och tänka orena tankar. En andlig ängel förstår med äktenskapsbrott att kränka Ordets goda och förfalska dess sanningar. Men den himmelska ängeln förstår äktenskapsbrott som att förneka Herrens gudomlighet och vanhelga Ordet.

[4] Budet Du skall inte döda. Människan förstår med att döda också att hata, och att drivas av hämndens begär ända till att vilja döda. En andlig ängel förstår med att döda att handla på ett djävulskt sätt och att döda en människas själ. En himmelsk ängel däremot förstår med att döda att bära på hat mot Herren och allt som tillhör honom.

[5] Budet Du skall inte bära falskt vittnesbörd. Människan förstår med att bära falskt vittnesbörd också att ljuga och förtala. En andlig ängel förstår med att bära falskt vittnesbörd att säga och övertyga om att det som är falskt faktiskt är sant, och att det onda är gott och tvärtom. En himmelsk ängel däremot förstår med att bära falskt vittnesbörd att vanhelga Herren och Ordet.

[6] De här exemplen visar hur den andliga och den himmelska meningen utvecklas och tas fram ur Ordets naturliga mening, i vilken de har sin hemvist. Vad som också är så underbart är att änglarna tar fram sina meningar utan att veta vad människan tänker. Men ändå bildar änglars och människors tankar ett genom motsvarigheter precis som ändamål, orsak och verkan. Ändamålen finns verkligen i det himmelska riket, orsakerna i det andliga riket, och verkningarna i det naturliga riket. Själva förbindelsen som sker genom motsvarigheter är så anordnad från skapelsens början. Det är alltså därför som det finns gemenskap med änglarna genom Ordet.