61. Jag fick tillåtelse att tala med många efter döden som trodde att de skulle komma att lysa som stjärnor i himlen, eftersom de - som de sa - hade hållit Ordet för heligt, hade läst det många gånger och hade samlat många saker från det, varigenom de bekräftade dogmerna i sin tro. Fördenskull hyllades de i världen som lärda, vilket fick dem att tro att de skulle komma att bli Mikael- och Rafaelänglar.

[2] Men det var flera av dem som blev undersökta angående vilken sorts kärlek de hade haft som utgångspunkt för att studera Ordet. Då upptäcktes det att några drevs av kärleken till sig själv för att framstå som stora i världen och vördas som de främsta inom församlingen. Andra däremot drevs av kärleken till världen för att vinna rikedom. När undersökningen av dem gjordes om vad de kunde från Ordet, upptäcktes det att de inte kände till en enda äkta sanning därifrån utan bara sådana som kallas förfalskade sanningar men som i sig är rena falskheter. De fick då veta, att det var på det sättet för dem, eftersom de hade haft sig själva och världen som ändamål, eller vilket är detsamma, kärleken till dessa saker, och inte Herren och himlen. Det är nämligen så, att när den som läser Ordet har det själviska och världsliga som ändamål, så fastnar deras tänkande i det som hör till dem själva och till världen. Då tänker de konstant utifrån sitt egenjag, som befinner sig i mörker med avseende på allt som har med himlen att göra. I ett sådant tillstånd kan människan inte föras ut ur sitt egenjag och så lyftas upp i himlens ljus, och därmed kan hon inte ta emot någon inströmning från Herren genom himlen.

[3] Jag såg också hur de togs emot i himlen, men när de undersöktes där och det visade sig att de var utan sanningar, så kastades de ned. Men de förblev ändå i sin högmodiga känsla att de hade förtjänat himlen. Det är på ett helt annat sätt med dem som hade studerat Ordet utifrån böjelsen att lära känna sanningen därför att den är sanning och för att den tjänar det som är till nytta i livet, och detta inte bara för dem själva utan också för sin nästa. Jag såg dem lyftas upp i himlen och därmed upp i det ljus där det Gudomligt sanna bor, och samtidigt upphöjdes de då till änglavisheten och till dess fröjd som är det eviga livet.

102. Jag har fått höra av himlens änglar, att det hos de forngamla människorna fanns ett Ord som hade skrivits uteslutande med motsvarigheter, men att det hade gått förlorat. De sade också att det Ordet fortfarande finns bevarat hos dem, och att det används av de forngamla som är i den himmel, som när de var i världen, hade det Ordet. De forngamla hos vilka det Ordet ännu används i himlen kom delvis från Kanaans land, samt från dess gränstrakter såsom Syrien, Mesopotamien, Arabien, Kaldéen, Assyrien, från Egypten, från Sidon, Tyrus och Nineve. Invånarna i alla dessa riken hade en förebildande dyrkan, och kände därför till motsvarighetsläran. Det var från den läran, som den tidens vishet härstammade, och det var tack vare den som de hade en inre förnimmelse och gemenskap med himlarna. De som på ett inre plan kände till motsvarigheterna i det Ordet, kallades visa och de som förstår, men kallades senare för spåmän och magiker.

Men eftersom det Ordet var fullt av sådana motsvarigheter som bara avlägset betecknade det himmelska och andliga, och därför av många började förfalskas, så försvann det genom Herrens gudomliga försyn med tiden, och till slut gick det förlorat. Istället för det Ordet gavs ett annat Ord, som var skrivet med motsvarigheter som inte var lika avlägsna. Det skedde genom profeterna bland Israels söner. I det Ordet har emellertid många namn behållits på platser i Kanaans land och runt omkring i Asien, där de betecknar liknande saker som i det forngamla Ordet. Detta är orsaken till att Abram fick befallningen att gå till just det landet, och att hans efterkommande i och med Jakob blev förda dit.