47. Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen

Det beror på att samma sak förebildas av templet som av tabernaklet, nämligen himlen och kyrkan och därmed också Ordet. Att Jerusalems tempel betecknade Herrens Gudomligt mänskliga, lär han själv ut i Johannes:

Lös upp detta tempel, så skall jag uppväcka det på tre dagar. Han talade om sin kropps tempel. Johan 2:19,21

Där det är Herren som avses så avses också Ordet, eftersom Herren är Ordet.

Eftersom nu de inre delarna av templet förebildade himlens och kyrkans företeelser och därför också Ordet, så förebildade och betecknade dess yttre delar himlens och kyrkans yttre delar, och därför också Ordet som är bokstavsmeningen. Det vi läser om templets yttre delar låter så här:

Det byggdes av hel sten, inte huggen sten, och av cederträ inuti, och alla dess väggar var inuti prydda med utskurna bilder i form av keruber, palmer och öppna blommor, och golvet var överdraget med guld. 1 Konungaboken 6:7,29,30 Allt detta förebildar också Ordets yttre som är bokstavsmeningens heliga ting.

37. (IV) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT

Att det är i bokstavsmeningen som Ordet är i sin fullhet, i sin helighet, och i sin kraft beror på att de två föregående eller inre meningarna, som kallas den andliga och den himmelska meningen samtidigt finns i den naturliga eller bokstavliga meningen. Detta har förklarats i #31 här ovan. Men på vilket sätt de samtidigt finns där ska det nu sägas lite grand om.