46. Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt

Himlen och kyrkan förebildas av tabernaklet, och därför visades planen för det av Jehovah uppe på Sinais berg. Det innebär att allting som fanns i tabernaklet - som ljusstaken, det gyllene rökelsealtaret, och bordet där skådebröden låg - förebildade och därför betecknade himlens och kyrkans heliga ting. Så det allraheligaste, där förbundsarken fanns, förebildade och betecknade därmed det innersta av himlen och kyrkan. Och själva Lagen som skrivits på två stentavlor och som låg innesluten i arken betecknade Herren när det gäller Ordet. Eftersom nu det yttre hämtar sitt väsen från det inre, och båda dessa från det innersta, som i tabernaklet var Lagen, så förebildar och betecknar allt som fanns i tabernaklet alla heliga ting i Ordet.

En följd av detta är att de yttre delarna av tabernaklet som var omhängena och förlåten, alltså höljet och behållaren, betecknade det yttre av Ordet, vilket är det sanna och goda i bokstavsmeningen. Eftersom det är detta som betecknades, så gjordes alla omhängen och förlåten av vävt linne, blått och purpurrött och dubbelfärgat scharlakansrött med keruber. 2 Mosebok 26:1,31,36

Vad tabernaklet och allt som fanns inom det förebildade och betecknade i allmänhet och i varje detalj återfinns där ovanstående kapitel i 2 Mosebok förklaras i Arcana Cœlestia. Där har det visats att omhängena och förlåten förebildade det yttre av himlen och kyrkan, vilket också är det yttre av Ordet. Vidare så betecknar vävt linne sanning från ett andligt ursprung, blått sanning från ett himmelskt ursprung, purpurrött det himmelskt goda, dubbelfärgat scharlakansrött det andligt goda, och keruber betecknar vakter över Ordets inre.

20. IV.Denna mening har hitintills varit okänd

I verket Himmel och helvete 87-115 kan man se, att allt i naturen, stort som smått, är motsvarigheter till andliga företeelser, och på samma sätt allt i människokroppen. Men vad motsvarigheter är för något har hittills varit okänt, trots att människorna i äldsta tider kände till det mycket väl. För dem som levde då var nämligen motsvarighetsläran den högst stående vetenskapen. Denna lära var så allmänt utbredd att alla deras avhandlingar och böcker skrevs med utgångspunkt från motsvarigheter.

[2] Jobs bok, som går långt tillbaka i tiden, är full av motsvarigheter. Egyptiernas hieroglyfer och även äldsta tiders fabler var just sådana skrifter. Alla kyrkor under dessa tidsepoker var sådana att de förebildade himmelska företeelser. Deras ritualer och också deras stadgar, som bestämde hur de skulle inrätta sin gudsdyrkan, bestod uteslutande av motsvarigheter. Så var det också med kyrkans alla saker under Jakobs söners tid. Brännoffren och slaktoffren med alla sina detaljer var motsvarigheter. Samma sak var det med tabernaklet och allting inuti det. Så var det också med deras högtider - det osyrade brödets högtid, lövhyddohögtiden och förstlingsfruktens högtid. Det var även så med Arons och leviternas prästadöme, samt Arons och hans söners heliga kläder, och dessutom alla stadgar och föreskrifter som rörde deras gudsdyrkan och livsföring.

[3] Eftersom nu allt som hör till det Gudomliga framträder i världen genom motsvarigheter, så är Ordet skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det var därför som Herren - som talade från Sitt Gudomliga - talade genom motsvarigheter. Det är nämligen så att det som har ett Gudomligt ursprung i naturen faller in i sådana saker som motsvarar det Gudomliga, och som på det sättet i sitt sköte bär på de Gudomliga företeelser som vi kallar himmelska och andliga.