43. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21

Av det är så följer av att med det Nya Jerusalem förstås den nya församlingen med hänsyn till läran, vilket har visats i Läran om Herren 62, 63. Därför kan muren och murens grundstenar inte betyda något annat än det yttre av Ordet som är bokstavsmeningen. För det är så, att det är ur den som läran kommer, och det är genom läran som församlingen blir till. Läran är alltså som en mur med sina grundstenar som innesluter och skyddar staden. Vi läser följande om det Nya Jerusalems mur och dess grundstenar i Uppenbarelseboken:

Ängeln mätte upp staden Jerusalems mur till 144 alnar, som är efter människans mått, som också är änglars. Och muren hade tolv grundstenar och alla var prydda med ädelstenar. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, den femte en sardonyx, den sjätte en karneol ¹ , den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. Uppenbarelseboken 21:17-20.

Talet 144 betecknar allt det sanna och goda i kyrkan som kommer från läran som i sin tur är tagen ur Ordets bokstavsmening, och tolv betyder samma sak. Människan betecknar ett rätt förstånd, och ängel det gudomligt sanna som leder till detta förstånd. Med måttet anges av vilket slag de är, med muren och grundstenarna Ordets bokstavsmening, och ädelstenarna det sanna och goda i Ordet i sin bestämda ordning från vilka läran kommer och från den kyrkan.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

102. Jag har fått höra av himlens änglar, att det hos de forngamla människorna fanns ett Ord som hade skrivits uteslutande med motsvarigheter, men att det hade gått förlorat. De sade också att det Ordet fortfarande finns bevarat hos dem, och att det används av de forngamla som är i den himmel, som när de var i världen, hade det Ordet. De forngamla hos vilka det Ordet ännu används i himlen kom delvis från Kanaans land, samt från dess gränstrakter såsom Syrien, Mesopotamien, Arabien, Kaldéen, Assyrien, från Egypten, från Sidon, Tyrus och Nineve. Invånarna i alla dessa riken hade en förebildande dyrkan, och kände därför till motsvarighetsläran. Det var från den läran, som den tidens vishet härstammade, och det var tack vare den som de hade en inre förnimmelse och gemenskap med himlarna. De som på ett inre plan kände till motsvarigheterna i det Ordet, kallades visa och de som förstår, men kallades senare för spåmän och magiker.

Men eftersom det Ordet var fullt av sådana motsvarigheter som bara avlägset betecknade det himmelska och andliga, och därför av många började förfalskas, så försvann det genom Herrens gudomliga försyn med tiden, och till slut gick det förlorat. Istället för det Ordet gavs ett annat Ord, som var skrivet med motsvarigheter som inte var lika avlägsna. Det skedde genom profeterna bland Israels söner. I det Ordet har emellertid många namn behållits på platser i Kanaans land och runt omkring i Asien, där de betecknar liknande saker som i det forngamla Ordet. Detta är orsaken till att Abram fick befallningen att gå till just det landet, och att hans efterkommande i och med Jakob blev förda dit.