37. (IV) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT

Att det är i bokstavsmeningen som Ordet är i sin fullhet, i sin helighet, och i sin kraft beror på att de två föregående eller inre meningarna, som kallas den andliga och den himmelska meningen samtidigt finns i den naturliga eller bokstavliga meningen. Detta har förklarats i #31 här ovan. Men på vilket sätt de samtidigt finns där ska det nu sägas lite grand om.

42. Eftersom vårt Ord i sin innersta härd, är som en låga som från den himmelska meningen, värmer oss, och i sin mellersta härd är som ett ljus som från den andliga meningen upplyser oss, så blir Ordet i sin yttersta härd, som är den naturliga mening, där de båda inre meningarna finns, en rubin och en diamant - en rubin från den himmelska lågan och en diamant från det andliga ljuset. Eftersom Ordet i bokstavsmeningen på grund av sin genomskinlighet är sådant, så avses Ordet i denna mening med grundvalen till det Nya Jerusalems murar, med Urim och Tumim på Arons efod, med Edens lustgård där kungen av Tyrus hade varit, samt med tabernaklets förhängen och omhängen, och med det yttre av Jerusalems tempel. Och när Herren blev förklarad förstås Ordet i själva sin härlighet. ¹

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: