26. I.Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

Orsaken till detta är att vi bara kan se den andliga meningen om vi får den av Herren allena, samt under förutsättning att vi tar till oss äkta sanningar från honom. För det är så, att den andliga meningen uteslutande handlar om Herren och hans rike, och hans änglar i himlen är i den meningen, eftersom det är där som hans Gudomligt sanna finns. Detta sanna kan människan begå våld mot om hon använder motsvarighetsläran och med hjälp av den vill undersöka den andliga meningen utifrån sitt eget förstånd. Ty med utgångspunkt från ett fåtal motsvarigheter som vi känner till, kan vi förvränga den andliga meningen och gå så långt som till att också bekräfta falskheter, vilket skulle vara att skända det Gudomligt sanna och därmed också himlen. Den som vill öppna denna mening från sig själv och inte från Herren, kommer därför att stänga himlen, och när den är stängd är människan utan sanning och hamnar i andligt vanvett.

[2] Ytterligare en anledning är att Herren undervisar var och en genom Ordet. När han gör det undervisar han med hjälp av de sanningar som finns hos människan, för han tillför inga nya sanningar på något direkt sätt. Om människan därför inte är inriktad på gudomliga sanningar, eller om hon är det i mindre grad och dessutom tänker falskt, kan hon förfalska det sanna, vilket är något som vi känner till att varje kättare gör när det gäller Ordets bokstavsmening. För att inte någon ska tränga in i Ordets andliga mening och förvränga det äkta sanna, som tillhör den meningen, så har Herren ställt ut vakter, som i Ordet är det som keruberna betyder.

[3] Hur vakter har ställts ut har jag fått se förebildat på följande sätt:

Jag fick se stora penningpungar, som liknade säckar, i vilka silver i stora mängder förvarades, och eftersom de var öppna uppfattade jag det som att vem som helst kunde ta av eller röva bort silvret som var placerat där. Men intill penningpungarna satt där två änglar som stod på vakt, och platsen där de hade ställts såg ut som en krubba i ett stall. I nästa rum såg jag sedesamma jungfrur i sällskap med en kysk hustru, och intill det rummet stod två små barn, och jag fick höra att man med dem inte skulle umgås på ett barnsligt utan på ett insiktsfullt sätt. Efter det dök det upp en sköka och sedan en häst som låg död.

[4] Efter att jag hade sett dessa saker fick jag veta att de förebildade Ordets bokstavsmening som innehåller den andliga meningen. De stora penningpungarna fulla med silver betecknade en stor mängd av kunskaper om det sanna. Att de var öppnade men ändå skyddades av änglar betecknade, att alla därifrån kan hämta kunskaper om det sanna men måste vara försiktiga så att de inte förfalskar den andliga meningen som uteslutande består av sanningar. Krubban i stallet, där penningpungarna låg betecknade andlig undervisning för förståndet. Krubban betecknar detta därför att en häst som äter ur den betecknar förståndet.

[5] De sedesamma jungfrurna som sågs i nästa rum betecknade böjelsen för det sanna, och den kyska hustrun förbindelsen mellan det goda och det sanna. De små barnen betecknade oskuldsfullheten som innebor i vishet. De var änglar från den tredje himlen som alltid visar sig som små barn. Skökan med den döda hästen betecknade att förfalska Ordet vilket många gör idag och därmed ser all förståelse av det sanna försvinna. Sköka betecknar förfalskandet, och den döda hästen att det inte finns någon förståelse alls av det sanna.

116. Jag fick tillåtelse att se olika folk som var födda på [avlägsna] öar, som med avseende på samhällsgemenskapen var förnuftiga, men om Gud visste de inte det minsta. I den andliga världen ser de ut som apor och har nästan ett liknade liv. Men eftersom de är födda som människor, så har de kapaciteten att ta emot andligt liv. Därför får de undervisning av änglarna, och de blir upplivade av att tänka på Herren som människa.

Hurdan människan lämnad åt sig själv är visar sig tydligt av dem som finns i helvetet. Bland dem finns också några kyrkoledare och lärda som inte ens vill höra talas om Gud, och därför kan de inte heller yttra ordet Gud. Sådana har jag sett och talat med. Jag har också talat med dem som brann av vrede och hetsighet när de hörde någon tala om Gud.

[2] Betänk då vilken sorts människa den skulle vara som aldrig har hört talas om Gud, när det ju finns sådana som har hört om Gud, skrivit om Gud och predikat om Gud. Det finns flera sådana bland jesuiterna. Att de är sådana beror på viljan som är ond, och den - som tidigare nämnts - leder förståndet och tar ifrån det den sanning från Ordet som det har. Om människan hade kunnat veta av sig själv att Gud finns och att det finns ett liv efter döden, varför vet hon då inte att människan är människa efter döden? Varför tror hon att hennes själ eller ande är som vind eller eter, som varken ser med ögonen eller hör med öronen, eller talar med munnen, förrän den förenas och smälter samman med sin döda kropp och med sitt skelett?

[3] Ställ därför upp en lära om gudsdyrkan framtagen enbart från förnuftets [lägre] ljus! Skulle en sådan lära då kunna bli något annat än att det egna jaget skulle dyrkas? Detta har också varit fallet under århundraden och görs fortfarande idag även av dem som av Ordet känner till att det bara är Gud som ska dyrkas. Från människans egenjag kan det inte komma någon annan dyrkan än denna, inte ens en dyrkan av solen och månen.