21. Jag har blivit upplyst om att i den Fornäldsta kyrkan, som fanns före syndafloden, var människornas sinnelag så himmelskt att de talade med himlens änglar, och att det var just tack vare motsvarigheter som de kunde tala med dem. Det ledde till att deras vishet låg på en så hög nivå.

När de såg på allt som fanns på jorden, tänkte de inte enbart på ett naturligt sätt utan samtidigt på ett andligt sätt, och på så sätt tänkte de tillsammans med änglarna. Dessutom har jag blivit upplyst om att Hanok - som är omnämnd i 1 Mosebok 5:21-24 - med sina följeslagare muntligen samlade ihop motsvarigheter och förde kunskapen om dessa vidare till eftervärlden. Förutom att motsvarighetsläran därigenom var känd, så utvecklades den dessutom i många riken i Asien, först och främst i Kanaans land, Egypten, Assyrien, Kaldéen, Syrien, Arabien och i Tyrus, Sidon och Nineve. Detta ledde sedan till att motsvarighetsläran från kusttrakterna fördes över till Grekland, men där förändrades den till fabler, vilket vi ser i grekernas äldsta skrifter.

96. När man bekräftar det skenbart sanna i Ordet till den grad att det äkta sanna, som ligger dolt inuti det, förstörs, så leder det till fördömelse. Anledningen är att allt och varje del av Ordets bokstavsmening kommunicerar med himlen och gör så att den öppnar sig. Se vad jag har sagt ovan i #62-69. När därför någon använder den meningen för att bekräfta olika aspekter av kärleken till världen, som är motsatsen till kärleksarterna i himlen, så förfalskas Ordets inre mening. När därför Ordets yttre, som är dess bokstavsmening, och vars inre är förfalskat, meddelar sig med himlen, så stängs himlen, därför att änglarna som är i Ordets inre mening stöter bort det. Detta innebär att ett falskt inre, eller förfalskad sanning, tar bort kommunikationen med himlen och stänger till den. Det är det som är orsaken till att bekräftandet av en kättersk falskhet leder till fördömelse.

96a. Ordet är som en trädgård som bör kallas ett himmelskt paradis, där det finns läckra och njutbara saker av alla de slag, där läckerheterna kommer från frukterna och det njutbara från blommorna. Och i trädgårdens mitt står livets träd och intill finns källorna med livets vatten, och runt omkring trädgården finns skogens träd. Den människa som från läran omfamnar gudomliga sanningar befinner sig mitt i trädgården, där livets träd står, och njuter verkligen av det läckra och njutbara där. Den människa däremot som inte från läran omfamnar gudomliga sanningar utan bara tittar på bokstavsmeningen är i utkanten och ser bara skogsområdena. Och den som omfamnar en falsk religion och i sig har bekräftat dess falska lärosatser befinner sig inte ens i skogen utan utanför den i ett sandartat landskap där det inte växer något gräs. Att deras tillstånd efter döden också ser ut på det sättet kommer att fastläggas på sitt rätta ställe.