20. IV.Denna mening har hitintills varit okänd

I verket Himmel och helvete 87-115 kan man se, att allt i naturen, stort som smått, är motsvarigheter till andliga företeelser, och på samma sätt allt i människokroppen. Men vad motsvarigheter är för något har hittills varit okänt, trots att människorna i äldsta tider kände till det mycket väl. För dem som levde då var nämligen motsvarighetsläran den högst stående vetenskapen. Denna lära var så allmänt utbredd att alla deras avhandlingar och böcker skrevs med utgångspunkt från motsvarigheter.

[2] Jobs bok, som går långt tillbaka i tiden, är full av motsvarigheter. Egyptiernas hieroglyfer och även äldsta tiders fabler var just sådana skrifter. Alla kyrkor under dessa tidsepoker var sådana att de förebildade himmelska företeelser. Deras ritualer och också deras stadgar, som bestämde hur de skulle inrätta sin gudsdyrkan, bestod uteslutande av motsvarigheter. Så var det också med kyrkans alla saker under Jakobs söners tid. Brännoffren och slaktoffren med alla sina detaljer var motsvarigheter. Samma sak var det med tabernaklet och allting inuti det. Så var det också med deras högtider - det osyrade brödets högtid, lövhyddohögtiden och förstlingsfruktens högtid. Det var även så med Arons och leviternas prästadöme, samt Arons och hans söners heliga kläder, och dessutom alla stadgar och föreskrifter som rörde deras gudsdyrkan och livsföring.

[3] Eftersom nu allt som hör till det Gudomliga framträder i världen genom motsvarigheter, så är Ordet skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det var därför som Herren - som talade från Sitt Gudomliga - talade genom motsvarigheter. Det är nämligen så att det som har ett Gudomligt ursprung i naturen faller in i sådana saker som motsvarar det Gudomliga, och som på det sättet i sitt sköte bär på de Gudomliga företeelser som vi kallar himmelska och andliga.

38. I himlen och på jorden finns det en successiv ordning och en samtidig ordning. I den successiva ordningen efterträder och följer det ena efter det andra, från det högsta till det lägsta. Men i den samtidiga ordningen står det ena bredvid det andra, från den inre till det yttre. Den successiva ordningen är som en pelare med grader från det högsta till det lägsta, och den samtidiga ordningen är som en konstruktion sammansatt av koncentriska cirklar från mittpunkten till ytterkanten.

Och nu ska jag berätta hur den successiva ordningen blir till en samtidig ordning i det yttersta. Det ser ut så här: De översta delarna i den successiva ordningen blir de innersta delarna av den samtidiga ordningen, och de nedersta delarna i den successiva ordningen blir de yttersta delarna av den samtidiga ordningen. Jämförelsevis är det som att pelaren med graderna sjunker ner och blir en sammanhängande konstruktion i ett horisontellt plan. På så sätt bildas det samtidiga av det successiva, och det gäller i allt och varje enskild sak i den naturliga världen, och i allt och varje enskild sak i den andliga världen, ty överallt finns det ett första, ett mellanliggande och ett yttersta, och det första strävar efter och går genom det mellanliggande till sitt yttersta.

Och nu ska vi säga något om Ordet. Det himmelska, andliga och naturliga utgår från Herren i den successiva ordningen och är i det yttersta i den samtidiga ordningen. På så sätt finns Ordets himmelska och andliga mening samtidigt i dess naturliga mening. När man har förstått detta kan man se på vilket sätt Ordets naturliga mening, som är dess bokstavsmening, är grundval, behållare och fäste för dess andliga och himmelska meningar, samt hur det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna är i sin fullhet, sin helighet och i sin kraft i Ordets bokstavsmening.