19. Utöver detta finns också en mer inre mening i Ordet, som kallas den himmelska meningen. Se#6 här ovan. Men denna mening kan endast med svårighet utvecklas, därför att den inte i första hand faller in i intellektets tanke utan mer i viljans böjelse. Det faktum att det i Ordet finns en mer inre mening, som kallas himmelsk, beror på att det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna utgår från Herren - det Gudomlig goda från hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna från hans Gudomliga vishet. Båda finns i Ordet, eftersom Ordet är det Gudomligt fortgående. Och eftersom båda finns med, så ger Ordet liv åt dem som läser det med vördnad. Men mer kommer att sägas om detta i det avsnitt som förklarar, att det i alla enskilda delar av Ordet finns ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, och därför också ett äktenskap mellan det goda och det sanna.

22. Med tiden blev det emellertid så, att de förebildande kyrkorna, som använde motsvarigheter, förvandlades till avgudadyrkan och också till magi. Genom Herrens Gudomliga försyn blev därför denna vetenskap långsamt utraderad. Bland det israelitiska och judiska folket gick den helt och hållet förlorad och utplånades. Gudsdyrkan hos detta folk var förvisso baserad uteslutande på motsvarigheter och förebildade på så sätt det himmelska. Men ändå visste de inte vad en enda sak av allt detta betydde, eftersom de var helt och hållet naturliga människor. Därför ville de inte och kunde inte heller förstå något om det andliga och därmed inte något av motsvarigheter.