16. Utan den andliga meningen skulle ingen kunna veta varför profeten Jeremia befalldes:

Att köpa sig ett höftskynke och sätta det runt sina höfter, och inte bära det genom vattnen utan gömma det i ett hål i klippan nära Eufrat. Jeremia 13:1-7

Inte heller varför profeten Jesaja befalldes:

Att lossa säcktygskläderna från sina höfter och ta av skon från sin fot och gå naken och utan skor i tre år. Jesaja 20:2,3

Inte heller varför profeten Hesekiel befalldes:

Att föra en rakkniv över sitt huvud och sitt skägg och därefter dela upp dem, och att bränna upp en tredjedel mitt i staden, slå en tredjedel med svärdet och strö en tredjedel för vinden, och att knyta några få hårstrån i flikarna [på manteln] och sedan kasta dem mitt i elden. Hesekiel 5:1-4

Eller det som samme profet blev befalld:

Att ligga på sin vänstra och högra sida i trehundranittio dagar och fyrtio dagar, och göra åt sig en kaka gjord av vete, korn, hirs och spältvete, med kogödsel, och äta den, och under tiden kasta upp murar och vallar mot Jerusalem och belägra den. Hesekiel 4:1-15

Eller varför Hosea två gånger blev befalld att skaffa sig en sköka till hustru. Hosea 1:2-9; 3:2,3, samt flera sådana saker.

Och vem skulle dessutom kunna veta vad som betecknas med tabernaklets alla föremål, såsom arken, nådastolen, keruberna, ljusstaken, rökelsealtaret, bordet med skådebröden, samt förlåten och omhängena? Vem skulle utan den andliga meningen kunna veta vad som betecknas med Arons heliga kläder, hans livrock, mantel, efod, med urim och tummim, turban och flera andra saker? Vem skulle utan den andliga meningen kunna veta vad som betecknas med allt som befalldes angående brännoffret, slaktoffret, spisoffret och dryckesoffret? Och vidare om sabbaten och högtiderna. Sanningen är att inte en enda sak skulle ha blivit befallda beträffande dessa saker, om de inte hade betecknat något som handlade om Herren, himlen och kyrkan. Av dessa få saker kan vi tydligt se att det finns en andlig mening i varje detalj av Ordet.

91. DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM

Jag har tidigare visat, att vi inte kan förstå Ordet utan en lära, och att läran är som en lampa som gör äkta sanningar synliga. Anledningen är att Ordet är skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det leder till att det på många ställen i Ordet finns skenbarheter av det sanna istället för nakna sanningar. Dessutom är mycket skrivet för att fånga det naturliga sinnelaget, ja, det sinnesorienterade hos människan, men ändå på ett sådant sätt att de som har ett enkelt sinnelag förstår på sitt enkla sätt, de förståndiga på sitt förståndiga sätt, och de visa på sitt visa sätt.

Eftersom Ordet nu ser ut på det sättet, så kan de skenbara sanningarna, som är klädda och inte nakna sanningar, tolkas som nakna sanningar, och om de då bekräftas blir de till falska föreställningar. Men detta är något som framför allt görs av dem, som jämfört med andra, tror sig vara visa trots att de inte alls är visa, ty att vara vis är att inse om det är sant innan det bekräftas, och att inte bekräfta vadhelst man känner för. Det sistnämnda gör nämligen de som har en inneboende tendens att vilja bekräfta [det som de tror], och som är fast i högmodet över sin egen intelligens. På det förstnämnda sättet gör däremot de som älskar sanningar och berörs av dem därför att de är sanningar, och sedan låter dem komma till nytta i levernet. De som är sådana blir nämligen upplysta av Herren och ser sanningarna i ljuset av dem. De andra däremot blir upplysta av sig själva och ser falskheter i ljuset av dem.