12. I Uppenbarelseboken, kap 6, sägs att när Lammet öppnade bokrullens första sigill, så kom en vit häst ut och den som satt på den hade en båge och åt honom hade getts en krona. Och när det andra sigillet öppnades kom en röd häst ut, och åt den som satt på den gavs ett stort svärd. Vidare att när det tredje sigillet öppnades kom en svart häst ut, och den som satt på den höll en våg i sin hand, och när det fjärde sigillet bröts gick det ut en blekgul häst, och namnet på den som satt på den var Döden. Vad alla dessa saker betyder kan bara utvecklas med hjälp av den andliga meningen, och de utvecklas fullt ut när man känner till vad som betecknas med att öppna sigillen, med hästarna och med allt det övriga. Alla dess saker betecknar de från början till slut på varandra följande tillstånden hos kyrkan beträffande förståelsen av Ordet. Att Lammet öppnade bokrullens sigill betyder att Herren visade fram dessa tillstånd i kyrkan. En häst betecknar förståelsen av Ordet. Den vita hästen betecknar förståelsen av det sanna ur Ordet i kyrkans första tillstånd. Bågen som den har som sitter på hästen betyder läran om människokärlek och tro som slåss mot det falska, och kronan evigt liv som belöning för segern. Den röda hästen betecknar förstörandet av det goda i kyrkans andra tillstånd, och det stora svärdet betecknar det falska som slåss mot det sanna. Den svarta hästen betecknar förstörandet av det sanna i kyrkans tredje tillstånd, och vågen betecknar att värdesättandet av det sanna var så liten att den knappt existerade. Den blekgula hästen betecknar att förståelsen av Ordet var helt utplånad på grund av ont leverne och därav uppkommande falska tänkesätt i kyrkans fjärde eller sista tillstånd, och Döden betyder evig fördömelse. Det framgår inte av den bokstavliga eller naturliga meningen att det är sådana saker som ska förstås i den inre meningen. Om därför den andliga meningen inte någon gång skulle öppnas, skulle Ordet när det gäller dessa saker liksom det övriga i Uppenbarelseboken vara så fullkomligt tillslutet, att ingen till sist skulle veta var det heliga eller gudomliga där var gömt. Det är på ett liknande sätt med vad som betecknas med de fyra hästarna och de fyra vagnarna som kommer fram mellan två berg av koppar i Sakarja 6:1-8.

4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.