115. Men de som påstår och har bekräftat för sig själva, att människan förutan Ordet kan ha kunskap om Guds existens och också om himlen och helvetet, och dessutom om vad som helst av det övriga som Ordet lär, de förminskar - om inte med munnen så med hjärtat - Ordets auktoritet och helighet. Därför lönar det sig inte att diskutera med dem utifrån Ordet utan bara utifrån det förnuftets ljus som finns hos dem. De tror nämligen inte på Ordet utan bara på sig själva. Undersök saken med hjälp av förnuftets ljus, och du kommer att finna att det hos människan finns två själsförmögenheter som kallas förståndet och viljan, och att förståndet är underställt viljan och inte viljan förståndet. Förståndets uppgift är bara att undervisa och visa vägen. Undersök saken vidare, och du kommer att finna att människans vilja är hennes egenjag, och att detta i sig betraktat inte är annat än ont, och att det är därifrån som falskheterna i förståndet kommer.

[2] När du har kommit underfund med dessa saker så, kommer du att se, att människan utifrån sig själv inte vill skapa sig en förståelse av något annat än det som kommer från hennes viljas egenjag. Och hon kan inte heller göra det, annat än om hon lär känna det från annat håll. Från sin viljas egenjag vill människan inte skapa sig en förståelse för något annat än det som har med henne själv och världen att göra. Allt som finns på ett högre plan ligger för henne i mörker. Så medan hon ser solen, månen och stjärnorna, och om hon då händelsevis skulle tänka på deras ursprung, så kan hon inte tänka något annat än att de har blivit till av sig själva. Hur skulle hon kunna tänka högre än flera lärda i världen som, trots att de från Ordet vet att allt kommer från Gud, ändå tillskriver naturen allt? Vad skulle de då [tänka] om de inte kände till något från Ordet?

[3] Inte tror du väl att de vise i äldre tider, eller Aristoteles, Cicero, Seneca, eller andra som skrev om Gud och själens odödlighet, först hade hämtat det från det som var deras eget? Nej, utan det kommer från andra som i sin tur har fått det från dem som först hade fått kunskap om det från det forngamla Ordet. Författare inom den naturliga teologin hämtar ingenting sådant från sitt eget, utan istället bekräftar de helt enkelt med sitt förnuft det som de har lärt känna från kyrkan, där Ordet finns. Och bland dem kan vi hitta sådana som även om de har bekräftat sådant [som kyrkan lär] ändå inte tror på det.

20. IV.Denna mening har hitintills varit okänd

I verket Himmel och helvete 87-115 kan man se, att allt i naturen, stort som smått, är motsvarigheter till andliga företeelser, och på samma sätt allt i människokroppen. Men vad motsvarigheter är för något har hittills varit okänt, trots att människorna i äldsta tider kände till det mycket väl. För dem som levde då var nämligen motsvarighetsläran den högst stående vetenskapen. Denna lära var så allmänt utbredd att alla deras avhandlingar och böcker skrevs med utgångspunkt från motsvarigheter.

[2] Jobs bok, som går långt tillbaka i tiden, är full av motsvarigheter. Egyptiernas hieroglyfer och även äldsta tiders fabler var just sådana skrifter. Alla kyrkor under dessa tidsepoker var sådana att de förebildade himmelska företeelser. Deras ritualer och också deras stadgar, som bestämde hur de skulle inrätta sin gudsdyrkan, bestod uteslutande av motsvarigheter. Så var det också med kyrkans alla saker under Jakobs söners tid. Brännoffren och slaktoffren med alla sina detaljer var motsvarigheter. Samma sak var det med tabernaklet och allting inuti det. Så var det också med deras högtider - det osyrade brödets högtid, lövhyddohögtiden och förstlingsfruktens högtid. Det var även så med Arons och leviternas prästadöme, samt Arons och hans söners heliga kläder, och dessutom alla stadgar och föreskrifter som rörde deras gudsdyrkan och livsföring.

[3] Eftersom nu allt som hör till det Gudomliga framträder i världen genom motsvarigheter, så är Ordet skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det var därför som Herren - som talade från Sitt Gudomliga - talade genom motsvarigheter. Det är nämligen så att det som har ett Gudomligt ursprung i naturen faller in i sådana saker som motsvarar det Gudomliga, och som på det sättet i sitt sköte bär på de Gudomliga företeelser som vi kallar himmelska och andliga.