100. Det är få som förstår på vilket sätt Herren är Ordet är, för de tänker att även om Herren förvisso kan upplysa och undervisa människan genom Ordet, så kan han utifrån detta ändå inte kallas Ordet. Men då bör man känna till att varje människa är sitt eget slag av kärlek, och det får som konsekvens, att hon är sitt eget goda och sitt eget sanna. Människan är inte människa på grund av något annat, och det är inget annat hos henne som gör henne till människa. Med utgångspunkten att människan är sitt eget goda och sitt eget sanna, så är änglar och andar också människor, för formen på allt gott och sant som utgår från Herren är till formen människa. Eftersom Herren är själva det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna, så är han själva Människan, från vilken varje människa är människa. Att allt det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna till sin form är människa, kan man se i Himmel och helvete 460, och det kommer att visas på ett klarare sätt i en kommande behandling av ämnet, där det handlar om änglavisheten.

91. DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM

Jag har tidigare visat, att vi inte kan förstå Ordet utan en lära, och att läran är som en lampa som gör äkta sanningar synliga. Anledningen är att Ordet är skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det leder till att det på många ställen i Ordet finns skenbarheter av det sanna istället för nakna sanningar. Dessutom är mycket skrivet för att fånga det naturliga sinnelaget, ja, det sinnesorienterade hos människan, men ändå på ett sådant sätt att de som har ett enkelt sinnelag förstår på sitt enkla sätt, de förståndiga på sitt förståndiga sätt, och de visa på sitt visa sätt.

Eftersom Ordet nu ser ut på det sättet, så kan de skenbara sanningarna, som är klädda och inte nakna sanningar, tolkas som nakna sanningar, och om de då bekräftas blir de till falska föreställningar. Men detta är något som framför allt görs av dem, som jämfört med andra, tror sig vara visa trots att de inte alls är visa, ty att vara vis är att inse om det är sant innan det bekräftas, och att inte bekräfta vadhelst man känner för. Det sistnämnda gör nämligen de som har en inneboende tendens att vilja bekräfta [det som de tror], och som är fast i högmodet över sin egen intelligens. På det förstnämnda sättet gör däremot de som älskar sanningar och berörs av dem därför att de är sanningar, och sedan låter dem komma till nytta i levernet. De som är sådana blir nämligen upplysta av Herren och ser sanningarna i ljuset av dem. De andra däremot blir upplysta av sig själva och ser falskheter i ljuset av dem.