1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

63. Med "den heliga staden Jerusalem" förstås den nya kyrkan med avseende på läran; därför ses den komma ner från Gud från himlen, eftersom läran om den genuina sanningen inte kommer från någon annanstans än genom himlen från Herren. Eftersom kyrkan med avseende på läran förstås genom "den Nya Jerusalemstaden," sägs det därför:

"Förberedd som en brud prydd för sin man" (vers 2):

Och senare,

"En av de sju änglarna kom till mig... och talade med mig och sade: Kom, jag ska visa dig Lammets brud, hans hustru: och han förde mig i anden upp på ett högt berg, och visade mig den stora staden, det heliga Jerusalem, som kom ner från Gud från himlen" (vers 9-10, i samma kapitel).

Att kyrkan förstås genom "bruden" och "hustrun," medan Herren genom "brudgummen" och "maken," är välkänt. Kyrkan är bruden när den vill ta emot Herren, men hustrun när den har tagit emot honom. Att Herren förstås genom "maken" där, är uppenbart; för det sägs, "Lammets brud, hans hustru."