24. Orsaken till att motsvarighetsläran, som ger åtkomst till Ordet dess andliga mening, efter den tiden inte blev avslöjad var, att de kristna i den ursprungliga kyrkan var så enkla i tron att motsvarighetsläran inte kunde avslöjas. Ty om den hade avslöjats, skulle den inte ha varit till någon nytta för dem och inte heller skulle den ha förståtts. Under tiden därefter drog ett mörker in över hela den kristna världen på grund av påveväldet. Och de som kommer därifrån och som har bekräftat sig i deras falskheter varken kan eller vill fatta något som är andligt, alltså vad motsvarigheterna mellan de naturliga och de andliga företeelserna i Ordet är. För då - om de hade fattat - skulle de bli övertygade om att Petrus inte betydde Petrus utan att det var Herren som var Klippan. De skulle också ha blivit övertygade om, att Ordet ända in i sina innersta delar är gudomligt, och att påvliga dekret jämförelsevis inte är någonting alls. Efter Reformationen däremot, då man började skilja mellan tro och människokärlek och dyrka Gud som tre personer - alltså tre gudar som de trodde var en - gömdes de himmelska sanningarna undan för dem. Om de skulle ha avslöjats, så skulle de ha förfalskat dem och skulle ha tillämpat dem på tron allena och inte alls på människokärleken och kärleken till Gud och på så sätt ha stängt sig ute från himlen.

32. Men hur detta fungerar kan inte förklaras med några få ord, eftersom det handlar om sådana hemligheter som himlens änglar är förtrogna med. Men dessa saker kommer att förklaras - så gott det går - i de verk som omnämns i förordet till Läran om Herren, nämligen följande ämnen från änglavisheten: om den Gudomliga försynen, om allmakten, allnärvaron och allvetandet, om den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, samt om livet. Med det som har sagts ovan räcker det nu med att konstatera följande: Ordet är väsentligen ett Gudomligt verk inriktat på att frälsa människosläktet, och dess yttre mening, som är den naturliga meningen och som kallas bokstavsmeningen, är grundval, behållare och fäste för de två inre meningarna.