114. FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN

Detta följer som en allmän slutsats av allt som hittills har sagts och visats, nämligen att

Ordet är själva det gudomligt sanna,#1-4

Ordet är medlet för förbindelsen med himlens änglar,#62-69

I Ordet finns överallt ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, och därav ett äktenskap mellan det goda och det sanna,#80-89

Kyrkan är sådan som dess förståelse av Ordet är,#76-79

Ordet finns också i himlarna och därifrån kommer änglarnas vishet#70-75

Genom Ordet finns det också ett andligt ljus för nationer och folk som finns utanför kyrkan,#104-113

Förutom flera andra saker.

Ovanstående gör att vi kan dra den slutsatsen, att utan Ordet skulle ingen kunna vara andligen insiktsfull, vilket är att ha kunskap om Gud, himlen och helvetet och om ett liv efter döden. Då skulle ingen överhuvudtaget känna till något om Herren, om tro till och kärlek till honom, och därmed inte något om återlösningen, genom vilken ju frälsningen kommer. Herren säger också till lärjungarna:

Utan mig kan ni ingenting göra. Johan 15:5

Och från Johannes:

Människan kan ingenting ta, om det inte ges till henne från himlen. Johan 3:27

45. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i.

Vi läser i Hesekiel:

Du, konung i Tyrus, Du beseglade ditt fulla mått, du var full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var alla slags ädelstenar ett täckelse för dig: rubin, topas och diamant, beryll, onyx och jaspis, safir, krysopras och smaragd, och guld. Hesekiel 28:12,13

I Ordet betecknar Tyrus insikter om det sanna och det goda, konung kyrkans sanningar, Edens lustgård, visdom och förståndighet från Ordet. Ädelstenarna betecknar sanningar som lyser av det goda, och dessa finns i Ordets bokstavsmening. Och eftersom det är dessa som avses med stenarna, så sägs det att de är ett täckelse för honom. Av ett tidigare avsnitt -#33 - framgår det att bokstavsmeningen fungerar som ett täckelse för Ordets inre delar.