112. Det var förutsagt att det vid slutet av den [kristna] kyrkan skulle mörker uppstå [dels] på grund av okunskapen om och förnekelsen av Herren som är himlens och jordens Gud, [dels] på grund av trons åtskiljande från människokärleken. Så för att den äkta förståelsen av Ordet inte skulle gå förlorad har det behagat Herren att uppenbara Ordets andliga mening och påvisa, att Ordet i den meningen - och från den andliga i den naturliga - handlar om Herren och om kyrkan, ja, enbart om dessa. Han har också uppenbarat flera andra saker, genom vilka sanningens ljus från Ordet, som nästan var utsläckt, ska återställas. Att sanningens ljus vid denna kyrkas slut nästan skulle vara utsläckt finns förutsagt på många ställen i Uppenbarelseboken, och det är också detta som förstås med dessa Herrens ord i Matteus:

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall de se Människosonen komma i himlens skyar med makt och härlighet. Matteus 24:29 -30

Solen betyder där Herren med avseende på kärleken, månen Herren med avseende på tron, och stjärnorna Herren med avseende på kunskaperna om det goda och det sanna. Människosonen betyder Herren med avseende på Ordet, skyarna Ordets bokstavliga mening, och härlighet betyder den andliga meningen och att den skiner igenom i bokstavsmeningen.

27. FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36)

I allt som det Gudomliga har skapat finns det första, sedan ett mellanliggande och därefter ett yttersta, och det första går genom det mellanliggande till det yttersta. På så sätt finns det Gudomliga till och äger bestånd, och det yttersta utgör därmed grundvalen. Det är också så att det första finns i det mellanliggande och genom det mellanliggande i det yttersta. Därför fungerar det yttersta som behållare, och eftersom det yttersta är behållare och grundval, så är det också fästet.