112. Det var förutsagt att det vid slutet av den [kristna] kyrkan skulle mörker uppstå [dels] på grund av okunskapen om och förnekelsen av Herren som är himlens och jordens Gud, [dels] på grund av trons åtskiljande från människokärleken. Så för att den äkta förståelsen av Ordet inte skulle gå förlorad har det behagat Herren att uppenbara Ordets andliga mening och påvisa, att Ordet i den meningen - och från den andliga i den naturliga - handlar om Herren och om kyrkan, ja, enbart om dessa. Han har också uppenbarat flera andra saker, genom vilka sanningens ljus från Ordet, som nästan var utsläckt, ska återställas. Att sanningens ljus vid denna kyrkas slut nästan skulle vara utsläckt finns förutsagt på många ställen i Uppenbarelseboken, och det är också detta som förstås med dessa Herrens ord i Matteus:

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall de se Människosonen komma i himlens skyar med makt och härlighet. Matteus 24:29 -30

Solen betyder där Herren med avseende på kärleken, månen Herren med avseende på tron, och stjärnorna Herren med avseende på kunskaperna om det goda och det sanna. Människosonen betyder Herren med avseende på Ordet, skyarna Ordets bokstavliga mening, och härlighet betyder den andliga meningen och att den skiner igenom i bokstavsmeningen.

25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.