11. Emedan det invärtes erkännandet av det sanna är tro, och emedan tro och sanning är ett, såsom ovan i n. 2, 4, 5, 6 är sagt, så följer, att ett utvärtes erkännande utan ett invärtes inte är tro, ej heller att en intalelse av falskt är tro. Utvärtes erkännande utan invärtes är tro på ett okänt, och tron på ett okänt är allenast en vetskap, som tillhör minnet, vilken, om den bekräftas, bliver intalelse. Och de som är uti dem, tänker att det är sant, emedan en annan så sagt, eller tänker att det är sant på grund av det bekräftade, och likväl kan det falska likaväl bekräftas som det sanna, och stundom starkare. Med att tänka att det är sant »på grund av det bekräftade« förstås att tänka det vara sant, som sägs av en annan, och inte förut utforska detsamma, utan blott bekräfta.
