Aus Swedenborgs Werken

 

Läran om den heliga skriften #1

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 118  
  

1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

  
/ 118  
  

Aus Swedenborgs Werken

 

Läran om den heliga skriften #3

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 118  
  

3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.

  
/ 118  
  

Aus Swedenborgs Werken

 

Läran om den heliga skriften #101

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 118  
  

101. FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT

Av det som finns berättat i Moseböckerna kan vi vara säkra på, att innan det Ord som förmedlades till det israelitiska folket genom Moses och profeterna fanns, var dyrkan med djuroffer väl känd och också att det uttalades profetior från Jehovahs mun.

Att dyrkan med djuroffer var väl känd framgår av följande:

Det befalldes att Israels söner skulle bryta ner hedningarnas altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras lundar. 2 Mosebok 34:13; 5 Mosebok 7:5; 12:3

I Sittim började Israel bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa bjöd in folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och bugade sig inför deras gudar. Och framför allt fäste sig Israel vid Baal-Peor; och av den anledningen upptändes Jehovahs vrede mot Israel. 4 Mosebok 25:1-3

Och Bileam, som var från Syrien, lät bygga altare och offrade oxar och boskap. 4 Mosebok 22:40; 23:1, 2, 14, 29, 30

[2] Att profetior från Jehovahs mun uttalades står klart av Bileams profetior i 4 Mosebok 23:7-10, 18-24; 24:3-9, 16-24.

Han profeterade också om Herren att en stjärna skulle stiga upp ur Jakob och en spira ur Israel. 4 Mosebok 24:7

Han profeterade från Jehovahs mun. 4 Mosebok 22:13, 18; 23:3, 5, 8, 16, 26; 24:1, 13

Detta gör det klart, att det hos hedningarna fanns en gudsdyrkan som liknade den av Moses instiftade dyrkan som fanns hos det israelitiska folket.

[3] Att en sådan dyrkan också fanns före Abrams tid lyser igenom i orden i 5 Mosebok 32:7,8, men framgår ännu tydligare av att Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin och välsignade Abram, och att Abram gav honom tionde av allt, 1 Mosebok 14:18-20, och av det faktum att Melkisedek förebildade Herren, eftersom han kallades präst åt den högste Guden. 1 Mosebok 14:18 Hos David sägs det om Herren:

Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Psaltaren 110:4

Det är anledningen till att Melkisedek bar ut bröd och vin som kyrkans heliga ting, på samma sätt som de är heliga i nattvardens sakrament. Det förklarar också varför Melkisedek kunde välsigna Abram, och varför Abram gav honom tionde av allt.

  
/ 118