76. KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR

Det råder inget tvivel om att kyrkan bygger på Ordet, eftersom Ordet är själva det Gudomligt sanna,#1-4; och det är från Ordet som kyrkans lära kommer,#50-61; och det är genom Ordet som det uppstår förbindelse med Herren,#62-69. Men att det är sättet som man förstår Ordet på som bildar kyrkan, det kan man tvivla på, eftersom det finns de som tror att de hör till kyrkan bara för att de har Ordet, läser det och hör predikningar från det och känner till en del saker från bokstavsmeningen. Men hur det ena och det andra i Ordet bör förstås, det vet de inte, och en del av dem sätter inte så stort värde på det. Därför ska det här bekräftas, att det inte är Ordet som bildar kyrkan utan sättet som man förstår Ordet på, och att kyrkan är sådan som sättet den förstår Ordet på. Det framstår klart av följande överväganden.

45. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i.

Vi läser i Hesekiel:

Du, konung i Tyrus, Du beseglade ditt fulla mått, du var full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var alla slags ädelstenar ett täckelse för dig: rubin, topas och diamant, beryll, onyx och jaspis, safir, krysopras och smaragd, och guld. Hesekiel 28:12,13

I Ordet betecknar Tyrus insikter om det sanna och det goda, konung kyrkans sanningar, Edens lustgård, visdom och förståndighet från Ordet. Ädelstenarna betecknar sanningar som lyser av det goda, och dessa finns i Ordets bokstavsmening. Och eftersom det är dessa som avses med stenarna, så sägs det att de är ett täckelse för honom. Av ett tidigare avsnitt -#33 - framgår det att bokstavsmeningen fungerar som ett täckelse för Ordets inre delar.