40. Sanningarna i Ordets bokstavsmening är till en del inte nakna sanningar utan är skenbarheter av det sanna, eller som liknelser och jämförelser som har hämtats från sådana saker som finns i naturen, alltså som är lämpliga och anpassade för fattningsförmågan hos de till sinnet enkla och för barn. Men eftersom de är motsvarigheter, så är de ett mottag och en boning för det äkta sanna. De är liksom kärl som innesluter och behåller något, på samma sätt som en kristallbägare innesluter ädelt vin eller ett silverfat som innehåller god mat. Och de är på samma sätt som kläder tjänar som beklädnad, som lindor gör för spädbarn eller vackra klänningar för en ungmö.

Det är också som kunskapsfakta hos den naturliga människan, som i sig omfattar förnimmelser av och böjelser för det sanna hos den andliga människan. Själva de nakna sanningarna, som innesluts, behålls, bekläds och innefattas [i bokstavsmeningen], finns i Ordets andliga mening, och själva de nakna godheterna finns i dess himmelska mening.

[2] Men det ska nu belysas från Ordet. Jesus sade:

Ve er, skriftlärda och fariséer, som rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är fulla av rofferi och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren och fatet ren, så blir också utsidan ren. Matteus 23:25,26

Här talade Herren genom de yttre tingen vars funktion är att vara behållare, och han sa då bägare och fat. Med bägaren förstås vin, och vin betyder det sanna i Ordet, och med fat förstås mat, och mat betyder det goda i Ordet. Gör insidan av bägaren och fatet ren innebär att med hjälp av Ordet rena de inre tingen hos människan, som hör till viljan och tänkandet, alltså till kärleken och tron. Att utsidan så också blir ren betyder, att rena blir också människans yttre ting, vilka är hennes gärningar och tal, eftersom dessa hämtar sitt väsen från de inre tingen.

[3] Och vidare sa han:

Det var en viss rik människa, som var klädd i purpur och linne, och som roade sig praktfullt varje dag, och det var en viss fattig man som hette Lasarus, som blev kastad vid hans förgård, full av sår. Lukas 16:19, 20

Även här talade Herren genom naturliga ting, som var motsvarigheter, och som innehöll andliga ting. Med den rika människa förstås det judiska folket, som kallas rikt eftersom de hade Ordet där det finns andlig rikedom. Purpur och linne som han var klädd i betyder Ordets goda och sanna, purpur det goda och linne det sanna. Roa sig praktfullt varje dag betecknar det nöje som det judiska folket hade av att ha Ordet och läsa det. Med den fattige Lasarus förstås hedningarna, som inte hade Ordet. Att de blev föraktade och bortstötta av judarna beskrivs av att Lasarus blev kastad vid den rike mannens förgård, full av sår.

[4] Att det är hedningarna som förstås med Lasarus beror på, att Herren älskade hedningarna, precis som han älskade Lasarus som han hade återuppväckt från de döda, Johan 11:3,5,36, och kallade sin vän, Johan 11:11, och som satte sig till bords med honom, Johan 12:2. Av dessa två ställen är det tydligt att sanningarna och godheterna i Ordets bokstavliga mening är som kärl och som kläder för det nakna sanna och goda, som ligger dolda i Ordets andliga och himmelska mening.

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.