1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

65. Men jag ska också säga något om hur den här utvecklingen av dessa [inre] meningar sker, men för att det ska gå att förstå bör man gå tillbaka till det som sagts här ovan i #6 och 38 om den successiva och samtidiga ordningen. Där beskrev jag hur det himmelska, andliga och naturliga följer på vartannat i en successiv ordning, det ena efter det andra från det högsta som finns i himlen till det yttersta som finns här i världen. Jag sa också, att samma inre meningar finns i en samtida ordningen i det yttersta som är det naturliga, den ena bredvid den andra från det innersta till det yttersta. På samma sätt är det med Ordets successiva meningar - den himmelska och den andliga - som samtidigt är i det naturliga. Efter att detta står klart kan det något så när förklaras för förståndet hur de två meningarna, den andliga och den himmelska, utvecklas ur den naturliga meningen, när vi läser Ordet. Det som händer då är, att de andliga änglarna framkallar det andliga, och de himmelska änglarna det himmelska. De kan inte göra på något annat sätt, eftersom de är av samma stam och i överensstämmelse med sin natur och sitt väsen.